Anonym.
Den anonyma personen skulle bege sig till sitt arbete, men skulle först kika
förbi ett hyfsat stort svenskt varuhus, mest för att spana in badkläder på realisationen.
Sagt och gjort, personen (som i detta fall råkar vara en person av det kvinnliga könet)
hittar en bikini som råkar göra så att hon ser ut att vara gravid i 8:e månaden,
och betalar glatt de 64,50 kronorna. Den var ju trots allt fin i färgen.
Hon spanar sedan i mobilklockan -på pricken 10.25,
vilket betyder att hon har tid till godo. Hon segar sig vidare till ett annat
hyfsat stort varuhus i närheten av det andra hyfsat stora varuhuset.
Efter att ha kollat in ytterligare en realisation så bestämmer hon sig för
att dra sig mot arbetsplatsen. Väl på väg upptäcker hon att en påse saknas.
Hon har glömt sina jobbarkläder hemma.
Panik utbryter.
Ska hon ringa mamma?
Ska hon gå hem och låtsas sova?
Ska hon gå hem och spela död?
Ska hon spela cool och jobba i snortajta blåa jeans och svart tunika?
Ska hon gå till snälla chefen och säga som det är?
Efter nogrannt övervägande segrade till slut alternativ 5, tätt följt av 3 och 2.
När hon till slut infinner sig på arbetsplatsen söker hon febrilt efter den snälla chefen.
Men utan någon som helst lycka i sitt sökande tvingas hon
(efter väldigt nogrannt övervägande) att infinna sig hos den mindre snälla chefen.
Efter att ha berättat hela (eller i alla fall nästan hela) historien, och bett om att få låna lite
jobbarkläder går den mindre snälla chefen, helt utan kommentarer eller utskällningar,
med på att låna ut en överdel till henne.
Chockad och förvånad tackar hon och bockar för den alldeles för stora överdelen.
Men, i den stora chocken och förvåningen glömmer hon att fråga om ett par byxor.
Ännu en gång utbryter panik, och i paniken rotar hon igenom lådor och skåp,
och hon hittar faktiskt några lämpliga kandidater. Hon provar igenom par efter par,
de första var grå, de andra hade ingen knapp,
de tredje var alldeles för stora och luktade skunk.
Efter (ännu en gångs) nogrannt övervägande segrar till slut byxa Nr 3.
Hon kunde ju alltid säga att de var pappas gamla (...).
När hon var ombytt och klar begav hon sig mot själva arbetsplatsen.
Hon börjar arbeta. Allt flöt på riktigt bra.
Tills en arbetskamrat dyker upp intill henne.
"Tycker inte du att det luktar prutt här?"
"Ööööh, eeeeeh. Njoo. Ehm. Jaa?"
Sedan sa arbetskamraten något om ägg.
Det var alltså byxorna som luktade skit. Eller så var det ägg.
Hon stack snabbt till toan för att tvåla in sig (inte byxorna)
ganska ordentligt för att få doften att försvinna.
Resten av dagen hemsökte doften henne.
Men det var inte slut än. Innan hon glatt skulle avsluta sin dag och skutta hem,
skulle hon säga adjö till den mindre snälla chefen. Men den mindre snälla chefen
hade haft sitt snälla för dagen, och bestämde sig för att plåga den stackars flickan
1 timme extra. När den mindre snälla chefen berättade det för henne
så fick han en rak höger på näsan. I flickans fantasier.
Snällt gjorde hon som chefen hade sagt, och sedan skuttade hon glatt hem och
levde lycklig i alla sina dagar.
Tills på tisdag.
Kommentarer
Trackback
